Italian Baroque Era Painter, 1617-1677 Evaristo Baschenis (December 7, 1617 ?C March 16, 1677) was an Italian Baroque painter of the 17th century, active mainly around his native city of Bergamo. He was born to a family of artists. He is best known for still lifes, most commonly of musical instruments. This could explain his friendship with a family with notable violin makers from Cremona. Still-life depictiona were uncommon as a thematic among Italian painters prior to the 17th century. Baschenis, along with the more eccentric 16th century painter Milanese Arcimboldo, represents provincial outputs with idiosyncratic tendencies that appear to appeal to the discernment of forms and shapes rather than grand manner themes of religious or mythologic events. For Arcimboldo, the artifice is everything; for Baschenis, the items, man-made musical instruments, have a purpose and a beauty even in their silent geometry. One source for his photographic style of still life could be Caravaggio's early painting of peaches, or alternatively, Dutch paintings. The most faithful imitator of his style is a younger contemporary Bergamese, Bartolomeo Bettera. Baschenis is a contemporary of the Bergamese portrait artist, Carlo Ceresa, and appears to have been influential for the Modenese artist Cristoforo Munari.  Related Paintings of BASCHENIS, Evaristo :. | Still-Life with Musical Instruments and a Small Classical Statue www | Still-Life with Musical Instruments | Still-life with Musical Instruments | Still Life with Musical Insteruments (mk08) | Musical Instruments |
Related Artists:
Jean antoine Watteau
French Rococo Era Painter, 1684-1721 He is best known for his invention of a new genre, the f?te galante, a small easel painting in which elegant people are depicted in conversation or music-making in a secluded parkland setting (see under F?TE CHAMP?TRE). His particular originality lies in the generally restrained nature of the amorous exchanges of his characters, which are conveyed as much by glance as by gesture, and in his mingling of figures in contemporary dress with others in theatrical costume
JACOBSZ, Dirck
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1497-1567 North Netherlandish painter, son of JACOB CORNELISZ. VAN OOSTSANEN. His birthdate is estimated from van Mander's claim that he died at the age of almost 70. His birthplace is unknown, but by about the age of three he was living in Amsterdam, where his father purchased a house in 1500. Dirck himself is documented in the city from 1546 until his burial. About 1550 he married Marritgen Gerritsdr., by whom he had two children, Maria Dircksdr. and Jacob Dircksz. War, also a painter. Dirck was trained by his father, probably around 1512, when Jan van Scorel was an apprentice. The two young artists may have remained friends, for in later years elements of Jan's mature, more Mannerist style can be seen in Dirck's paintings. Not only were Dirck's father and his brother, the little-known painter Cornelis Jacobsz. (d 1526-33), artists, his uncle Cornelis Buys I ( fl c. 1490-1524)
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.